Fyra lagar över de andra
Sverige har fyra grundlagar. Ingen annan lag får strida mot dem, och de är svårare att ändra än vanliga lagar. Riksdagsordningen står i en mellanställning: den reglerar riksdagens arbetsformer och ändras i en ordning som ligger nära grundlagarnas.
Regeringsformen
Regeringsformen är den centrala grundlagen. Den inleds med meningen att all offentlig makt i Sverige utgår från folket, och den beskriver hur riksdagen väljs, hur en regering tillsätts och avgår, hur domstolar och förvaltningsmyndigheter ska arbeta självständigt, och vilka fri- och rättigheter som gäller. Den nuvarande regeringsformen är från 1974 och genomgick en större reform 2011.
Successionsordningen
Successionsordningen från 1810 reglerar vem som ärver tronen. Sedan ändringen 1980 gäller full kognatisk tronföljd, alltså att det äldsta barnet ärver oavsett kön. Statschefen har inga politiska befogenheter enligt regeringsformen.
Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen
Tryckfrihetsförordningen går tillbaka till 1766 och gäller tryckt material. Den innehåller offentlighetsprincipen, alltså rätten att ta del av allmänna handlingar, och meddelarfriheten, som ger rätt att lämna uppgifter till medier för publicering. Yttrandefrihetsgrundlagen från 1991 ger motsvarande skydd för radio, tv, film och andra medier än de tryckta.
Så ändras en grundlag
En grundlagsändring kräver två likalydande beslut i riksdagen med ett ordinarie riksdagsval emellan. Minst nio månader ska gå mellan det första beslutet och valet, om inte konstitutionsutskottet medger undantag med kvalificerad majoritet. En tiondel av ledamöterna kan begära folkomröstning om förslaget, och den hålls i så fall samtidigt som valet.
Att lagar och grundlagar följs prövas av domstolar och myndigheter genom lagprövning, och riksdagens konstitutionsutskott granskar statsrådens tjänsteutövning. Lagrådet yttrar sig över lagförslag innan riksdagen beslutar.