Ordet statsråd
I regeringsformen heter en minister statsråd. Statsministern utser själv sina statsråd och behöver inte riksdagens godkännande för dem — riksdagen röstar bara om statsministern. Ett statsråd behöver inte vara riksdagsledamot; den som är det ersätts under sin tid i regeringen av en statsrådsersättare.
Titeln "minister" är ett vardagligt namn på uppdraget, inte en juridisk roll. Ett statsråd är alltså inte chef för ett departement i samma mening som en myndighetschef är chef för sin myndighet — departementet är en del av Regeringskansliet, som är en enda myndighet under regeringen som helhet.
Regeringen beslutar gemensamt
Sverige har kollektivt beslutsfattande. Regeringens beslut fattas vid regeringssammanträden, normalt en gång i veckan, och det är regeringen som helhet som står bakom dem — inte det enskilda statsrådet. Minst fem statsråd måste delta för att regeringen ska vara beslutsför.
Ärenden bereds först i departementen och stäms av med alla berörda departement, så kallad gemensam beredning. Den som föredrar ärendet är ansvarigt statsråd, men beslutet är regeringens. Därför kan ett statsråd inte ensamt lova ett beslut — och därför bär hela regeringen ansvaret för det som beslutas.
Förbudet mot ministerstyre
Ett statsråd får inte lägga sig i hur en myndighet avgör ett enskilt ärende som rör myndighetsutövning mot en person eller tillämpning av lag. Förbudet står i regeringsformen och är en av de tydligaste skillnaderna mot många andra länder: en minister kan inte ringa Skatteverket eller Migrationsverket om ett enskilt fall.
Styrningen sker i stället generellt: regeringen beslutar om förordningar, om myndighetens instruktion och om det årliga regleringsbrevet med uppdrag och anslag. Den utser också myndighetens chef. Men riktningen ges för verksamheten som helhet, aldrig för det enskilda beslutet.
Vem är vem i regeringen
Statsministern leder regeringen och Statsrådsberedningen. Vissa regeringar har en vice statsminister. De flesta statsråd ansvarar för ett departement, men ett departement kan ha flera statsråd med olika ansvarsområden — och ett statsråd kan sakna eget departement.
Under varje statsråd finns en statssekreterare, som är politiskt tillsatt och lämnar sin post när regeringen byts. Resten av departementet består av opolitiska tjänstemän som stannar oavsett regering. Den skillnaden är central: politiken byts ut, förvaltningen består.
Hur statsråd granskas
Konstitutionsutskottet granskar varje år statsrådens tjänsteutövning och kan rikta kritik — en granskning som saknar rättslig påföljd men väger tungt politiskt. Riksdagsledamöter kan ställa interpellationer och skriftliga frågor som statsrådet måste svara på, och varje vecka hålls frågestund i kammaren.
Det starkaste verktyget är misstroendeförklaring: om minst 175 ledamöter röstar för måste statsrådet lämna sin post. Riktas den mot statsministern faller hela regeringen. Ett statsråd kan också avgå på eget initiativ eller entledigas av statsministern.